Tony Hawk's Pro Skater kom först ut till Playstation. Det blev en mega succé! Alla gillade det häftiga spelet, även om de inte gillade skateboard! Varför? Jo, för första gången kom ett skateboardspel ut som man hade 100% kontroll i... Man kunde efter lite tränande kontrollera sin bräda och göra de mest häpnandsväckande tricken. Spelet konverterades till N64, Game Boy och Dreamcast. Gameboy versionen blev riktigt dålig och var ett sådant spel som försökte leva på namnet. Sedan var det dags för uppföljaren och även den konverterades, men denna gång blev Game Boy versionen stråt vassare. Till skillnad från Tony Hawk 1 till GB, ser man nu spelaren från sidan istället för uppifrån. Man kan göra fler trick och spelkänslan har förbättrats.

Grafiken har också den fått en rejäl ansiktslyftning. Den ser nästan exakt lika bra ut i menyerna som på Playstation. Snyggt jobbat Natsume! Man kan precis som på Playstation välja om man vill göra karriär inom skateboarding, eller om man bara vill cruisa runt och tricksa. Väljer man att göra karriär får man förbereda sig på en tuff utmaning. Man väljer först en av 13 riktiga proffsåkare. Sedan gäller det att göra vissa uppdrag på varje bana, och de är inte alltid lätta att lyckas med! Lyckas man får man pengar och kan köpa stats till sina färdigheter (ollie, speed, accelerate, control). Man kan även köpa ny bräda om man tröttnar på sin gamla.

I spelet finns det 7 olika banor, men bara de första kan du spela från början. De andra kommer du åt efter att du klarat de första. Det finns betydligt många fler ticks man kan göra i 2:an, men inte riktigt lika många som på Playstation. Banorna är ganska varierande och innehåller allt från bilar till ramper, hopp, staket och trappor. Det är dock lite synd att inte Game Boy enheten har fler knappar, jag tror det är en av begränsningarna för att kunna lägga till fler och häftigare tricks. Ska man t.ex. grinda (gilda på ett staket eller något liknande) räcker det i Game Boy versionen med att hoppa upp över det så grindar man automatiskt. Det är lite tråkigt för det kanske inte är alltid man vill det.